Hur böjer man verbet se?

Alla verbböjningar av "se"

Presens. jag. ser. ser. ser. ser. ser. ...
Preteritum. jag. såg. såg. såg. såg. såg. ...
Perfekt. jag. har sett. har sett. har sett. har sett. har sett. ...
Pluskvamperfekt. jag. hade sett. du. hade sett. han/hon/den/det. hade sett. ...
Futurum. jag. ska se; kommer (att) se. du. ska se; kommer (att) se. han/hon/den/det.

Vad är att stå ut i perfekt?

Stå inte bara där, kom och hjälp till!...VerbRedigera.

Böjningar av stå	Aktiv
Presens	står
Preteritum	stod (stog)
Supinum	stått (ståndit)
Imperativ	stå (statt)

Hur böjer man verbet ir?

Spel

att gå, åka ir.
jag går voy.
du går vas.
han/hon/den går va.
vi går vamos.
ni går vaís.
de går van.

Har man i dåtid?

Från presens blickar du bakåt med vanlig dåtid/preteritum och ”har” beroende på sammanhang, så här: ”Just nu sitter jag här och skriver till dig, men i går skrev jag till en annan kursdeltagare. Jag har skrivit till en annan kursdeltagare.”

Vad är ett beskrivande verb?

I svenskan och andra för européer vanliga språk finns särskilda ordklasser vars funktion är att beskriva saker. Dessa är adjektiv, som beskriver andra substantiv, particip, vilka bildas av verb för att få samma funktion som adjektiv, samt adverb, som beskriver adjektiv, verb, andra adverb och particip.

Hur böjer man IR verb i franska?

Franska verb som slutar på –ir

	simple present	imperfect
Je	finis	finissais
Tu	finis	finissais
Il/elle/on	finit	finissait
Nous	finissons	finissions

Vilka tempus använder man i dåtid?

Verbet "var" uttrycker ett fullbordad tillstånd i dåtid och står i tempuset preteritum. "Preteritum" är ett namn på det tempus man använder för att beskriva att handlingar eller tillstånd hände eller var tidigare. Verbet som står i preteritum följs ofta av ett ord, som beskriver när eller var det hände.

Måste i dåtid?

VerbRedigera

Böjningar av måste	Aktiv
Presens	måste
Preteritum	måste
Supinum	måst
Imperativ	–

Vilka verbformer finns?

De vanligaste verbformerna i svenska är infinitiv ((att) sjunga), presens (sjunger), preteritum (sjöng) och supinum (sjungit). Supinum används för att bilda perfekt (har sjungit) och pluskvamperfekt (hade sjungit). Verb kan i svenskan böjas efter tempus, modus och diates.